Understand The World (LP)

Sweden Rock Magazine – Understand The World

Betyg: 7

Bluesbaserat, innerligt, tungt och nostalgiskt. Där har vi adjektiven för att beskriva Hebytrion Three Seasons, vars debutalbum Life’s Road nu följs upp av ännu mer nygammalt. Bandets rötter ligger fast nedbankade i det tidiga 70-talet och likt en korsbefruktning mellan Black Crowes och Deep Purple kopplar de ihop den skitiga bluesrockens råhet med ljuvt kvasiklassiska element.

För Three Seasons är det naturligt att en smällfet bluestolva som ”Ain’t Got Time” förbyts i kärvt vackra, halvakustiska ”Understand The World”, dominerande av melodifrämjande sextakt (fast även här klämmer man in ett bluessolo, till låtens nackdel).

För min del är albumets höjdpunkt den magiska, instrumentala ”Maria”. Den tycks hämtad från den lilla bykyrkan, men också från danslogen mitt i skogen, och dess hjärtinnerligt smäktande gitarrsolon får tankarna att virvla mot Ritchie Blackmores mjukare, vemodiga 70-tal. Annat ljud i orgelpipan när avslutande ”Can’t Let Go” frustar som en brunstig, förvildad tjur.

(Klicka här för ett foto av recensionen)

Artrock.se – Understand The World

Betyg: 9/10

Jag vet inte vad det var med Three Seasons debutalbum ”Life’s Road” som anlände förra året. Den har gång efter annan sugit mig tillbaka in även om jag vid recensionstillfället inte föll pladask. Samma sak gäller uppföljaren ”Understand the World” som nu är här men denna gång tog det inte lika låg tid innan jag fattade grejen. Deras sinnrika sätt att ta sig an den klassiska sjuttiotalsrocken faller mig helt i smaken. Att man dessutom har draperat musiken med ännu mera hammondorgel mot tidigare är också ett massivt plus i min bok. Nu får vi nämligen ta del av den svängiga och riffiga rocken så som det är tänkt. Vi får en orgel som gång på gång duellerar med gitarren samtidigt som den ger sitt understöd till den samma. En inte helt okänd duo vid namn Jon Lord och Richie Blackmore pysslade med detta tillsammans med välkänt resultat. Därför kommer jag allt som oftast att tänka på just Deep Purple när Three Seasons spelar upp sin musik för mig. Men det är inte rättvist att stanna där för jag kommer lika ofta att tänka på Uriah Heeps tunga gung eller Led Zeppelins dynamik. Vi får heller inte glömma lite The Doors-flum samt den progressiva ådra som ger sken av att Gov’t Mule figurerar i medlemmarnas skivbackar. Men jag har redan radat upp alla dessa stora namn i tidigare recensioner på bandets skivor. Det är bara att konstatera att det inte går att lira gammal hederlig tungrock utan att bli jämförd med de stora namnen. Dock vill jag understryka att Three Seasons har hittat något eget och skall absolut inte kallas för kopior på något sätt.

Egentligen skiljer sig inte ”Understand the World” avsevärt från sin föregångare förutom att grabbarna nu har tagit ytterligare ett steg upp på kvalitetsstegen. Kompositionerna känns mer genomarbetade, de utsvävande jampartierna passar bättre in i helheten och överlag känns allt mer gediget. Precis som tidigare är det albumets helhet som suger mig in. Vi forslas via tempostarka rocklåtar till mer sansade och progressiva stycken där bandet jammar inom kontrollerade former. Allt hänger ihop på ett självklart sätt vilket gör det svårt att plocka ut enskilda låtar. Men det spelar ingen roll för under de dryga femtio minuterna som denna trio får regera så sitter jag och njuter av varenda sekund och det är väl det som musik går ut på? Oavsett så har jag nu fattat grejen med Three Seasons och jag råder er som uppskattar er sjuttiotalsrock riffig, jammig och jordnära att ta och kolla upp bandet ni också.

www.artrock.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

1 × five =