Life’s Road (LP)


Sweden Rock Magazine – Life’s Road
Artrock – Life’s Road
MLWZ – Life’s Road
Kulturbloggen – Life’s Road
Ovella Negra Rock -Life’s Road
Metal Integral – Life’s Road

Sweden Rock Magazine – Life’s Road

Att band är påverkade av Deep Purples förehavanden hör inte till ovanligheterna. Och lika svårt som det är att kritisera ett band för att ha god smak, lika svårt är det att höja på glaset för ännu ett band under denna influens. Men svenska Three Seasons tar det ett steg till.

Via stapplande steg i svenska band som Siena Root och Mouth Of Clay har gitarristen och sångaren Sartez Faraj nu tagit ett rejält steg framåt i nya skapelsen Three Seasons. Här får vi en psykedelisk groovig hårdrock som inrymmer Blackmore utan att Tommy Bolin har glömts bort, naturligtvis en del Jimi Hendrix, härligt feta hammondmattor och som dessutom vågar hämta inspiration från såväl från folkmusik som improvisationsjazz. Det är en mix som kan få vem som helst att rynka på näsan, men här finns det en genomarbetad tanke som imponerar.

Three Seasons vet vad de sysslar med och de har skapat ett spännande ljudkollage, som i så många andra fall bara upplevs som spretigt.

Betyg: 6

www.swedenrockmagazine.com

Artrock – Life’s Road

Nästa band ut att surfa på den svenska retrorockvågen heter Three Seasons och är en trio grabbar med före den detta Siena Root-sångaren Sartez i spetsen. Bandet är på skiva ett oerhört samspelt musikverk som hämtar energi från sjuttiotalets rockstorheter som Deep Purple och Led Zeppelin men de vågar samtidigt utmana lyssnaren med influenser från mer fritänkande akter som Gov’t Mule och The Doors. Inte helt olikt sina landsmän i Graveyard eller Horisont så tar dom sats och bjuder på jordnära och svängig riffrock men tar ständigt ut svängarna i utsvävande samt småpsykedeliska jampartier. Just jamkänslan är något som ständigt ligger på lur och påminner mycket om när Deep Purple låter musiken löpa fritt. Risken med detta är att det kan bli lite för spretigt men Three Seasons anser förmodligen att frihet under ansvar är något att sträva efter och lyckas således så gott som hela tiden att med den röda tråden knyta ihop påsen.

Trion tar god tid på sig för att låta sina kompositioner visa upp sig och tre av låtarna snurrar upp över tio minuter. Här får samtliga medlemmar chansen att visa upp sina färdigheter och samarbetet mellan de tre är som sagt klanderfritt. Tyvärr saknar de lite längre kreationerna tillräckligt med kött på benen för att det skall kännas bärande och stabilt i längden men visar ändå upp en härlig upptäckarglädje. Då tycker jag istället de spår som är på ungefär fyra till sex minuter håller ihop bättre och visar även upp både starkare riff och mer minnesvärda melodier.

Just melodier hade jag velat ha lite mer av och då speciellt de lite mer framträdande sådana när bandet bjuder upp till sina jamsessioner för det blir lite för lika efter ett tag. Hade bandet sansat sig lite och kapat lite på de sextiofem minuter som skivan snurrar in på samtidigt som de gett de bärande melodierna och de medryckande riffen mer utrymme så hade det förmodligen blivit en fullträff. Men vem är jag att klaga då ”Life’s Road”, kanske inte bjuder upp till dans, men trots allt ändå bjuder in till en oerhört trivsam lyssning för den som gillar jammig sjuttiotalsrock av lite enklare slag. På scen kan detta förmodligen lyfta både en och två pinnhål på betygsskalan.

7/10

www.artrock.se

MLWZ – Life’s Road

Detta album är för de som tycker om samma psykadeliska sorts musik som i stoner rock. Skivan kanske inte är lika progressiv, men har hög klass och innehåller 9 fina skapelser.

Gruppen The Three Seasons består av; en f.d. vokalist från gruppen Siena Root, Sartez, som sjunger och spelar gitarrer, Olle som spelar bas och Christian som spelar trummor. Även om trions sound i högsta grad låter modernt så känner
jag att när jag lyssnar på deras musik har jag en ofrånkomlig lust att skriva att musiken påminner om verk av Deep Purple, Led Zeppelin, Jimi Hendrix, The Doors, Free och Gov’t Mule. Anledningen till dessa jämförelser är att låtar som Too many choices, Cold to the bone och Down to the bottom är rocknummer starkt “färgade” av blues, och deras längre kompositioner; An Endless Delusion, Each to their own, Since our first day, och titelspåret Life’s Road, bevittnar om den musikaliska mognaden och de “klassiska” idéer när det gäller kompositionen hos alla bandmedlemmar.

I den sistnämda kompositionen, som avslutar skivan, hörs först och främst en syntesizer som för tankarna till Pink Floyds tidigaste skapelser. Psykadelsik rock blandas med rythm and blues, och det viktigste med grupper som Three Seasons är det råa soundet som ger tillbaka tron på att kunskapet och intresset finns hos unga rockskapare. Musik av de tre svenskarna fyller en med optmism. Genom att använda enkla medel och inte så komplicerade intrument tar de med sig lyssnaren till ett klimat av klasskisk rock på väldigt hög nivå, på både ett lyckat och ett otroligt sätt.

www.mlwz.ceti.pl

Kulturbloggen – Life’s Road

Det här är bra! Riktigt bra! Det här är 70-tals influerad rock när den är som bäst, tidigt 70-tal, inklusive Hammond soundet. Blues baserad rock, men till skillnad från många nutida 70-tals inspirerade rockare så tillåter man sig att sväva ut lite, vilket i och för sig är väldigt tidstypiskt. Det finns hur många referenser till 70-talet som helst, det är inte ens någon mening i att rabbla upp grupper.
Skivan inleds med ett par funkiga bluesspår för att sen sväva ut i lite olika riktningar; lite folk, spår av jazz, lite jam, men en varierad men samtidigt ett märkvärdigt konsistent album! Men visst med tre låtar över 10 minuter så visst finns det utrymme för både lite progressiva, psykedeliska utsvävningar och lite jam när det passar.

Även om det här albumet håller för många lyssningar får man hoppas på att det kommer mer!

5/5

www.kulturbloggen.com

Ovella Negra Rock – Life’s Road

De som är vana besökare på vår hemsida känner till ONRs förkärlek för svenska band. Inte för att vi favoriserar eller får betalt (som tur är…), utan eftersom allt som kommer därifrån, speciellt Transubstans Records alternativa etikett och distributören Record Heaven, har en kvalitet som slår .

Vi åkte dit för att göra ett reportage om varför det är så bra kvalitet. Och det var inte förgäves. Varje nytt svenskt band som hittas stärker ytterligare vår uppfattning att det som kokas ihop i Sverige är något väldigt vackert. Alla känner till Göteborgs-soundet och dess melodiska Death Metal, men i motsats till denna stil och dess förgreningar med mycket detaljer och post-produktion, växer nu en ny scen fram som fokuserar på smutsigare ljud, mer omfattande och med reminiscenser från sjuttiotalet : Crystal Caravan, The Brimstone Days, Marulk… Nåväl, nu måste vi lägga ett nytt namn på listan: Three Seasons, med deras debutalbum Life’s Road.

I meddelandet som följde med skivan jämförs stilen med band som Stoner/Doom Metal. Men jag läste också vidare att de är influerade av band som Pink Floyd, Deep Purple, Black Sabbath Led, Zeppelin, Jimmy Hendrix och The Doors och kunde ana att detta skulle dra åt ett helt annat håll än det som de första två stilarna står för. Och från skivans första sekund med låten “Too many choices”, står vi inför en skiva som blandar alla dessa influenser med mer än tillräcklig tolkning och teknisk kvalitet.

Sammanlagt nio låtar (och nej, det är ingen kort skiva, det är Progressive Rock vi pratar om …) som tar sig genom många landskap, från de som ligger närmast Heavy Classic (“Moving on”) till akustiskt ( i början av “Since our first day”), via ”köttigare” Rock (ovan nämnda “Too many choices”), en rörelse till det mer Acidlika och Funkadeliska (” Feel alive “), ren Folk-Rock-progressive (” An endless delusion “) och till och med Jazz (med ”jammandet” över temat i ” Each to their own “).

Dessutom är allt inspelat med ett direkt ljud, rakt upp och ned, i det närmaste oredigerat formas skivan av de fyra instrumenten tillsammans med röst och kör, gitarr, bas, keyboard och trummor.

Som du har läst, och jag hoppas verkligen att du lyssnar (förresten har vi lagt med ett par låtar från detta album i vår Spotify-lista denna månad), är detta ett kalejdoskop av förnimmelser, platser som ska avlyssnas lugnt, avkopplad på soffan (om du vill, med något narkotiskt läkemedel) och föras bort på denna livets väg burna av Three Seasons.

4/5

www.ovellanegrarock.com

Metal Integral – Life’s Road

Tillbaka till framtiden!

Jag har ibland känslan av att jag upprepar mig när det gäller de skandinaviska länderna och i synnerhet Sverige. Jag vet inte vad som pågår i det där landet för att så många inspirerade och talangfulla musiker varje år kan leverera så fenomenala album!

Det är fallet med denna trio, Satrez Faraj, gitarrer och sång, Olle Risberg, bas, och Christian Eriksson, trummor, vars första verk, Life’s road, väcker min beundran. Visserligen, inget nytt i stil, men vilken klass! 70-talsfans kommer att njuta av denna godbit! 64 minuter av pur lycka där man blandat ner själ och ande från LED ZEPPELIN, PINK FLOYD, JIMI HENDRIX, SANTANA, MOUNTAIN, FREE, THE DOORS, KANSAS, och jag har lust att säga ”etcetera”. Ty, ja, där finns reminiscenser från andra konstellationer i psychedelica-genren, och jag tror mig ha nämnt de viktigaste. Och ser man till musikernas ålder är det svårt att inte fråga sig om dessa ”ungdomar/spolingar/grabbar” har reinkarnerats eller om deras föräldrar lyssnade på ovan nämnda artister på alldeles för hög volym hela dagarna, med en dos i nappflaskan redan i tidig ålder.

Hur som helst, inte en svaghet på detta album, 64 passionerade och intensiva minuter där jag njuter av alla finesser och raffinemang! Basen ligger långt fram och de intelligenta kompositionerna imponerar! I korthet, det har ni väl redan gissat, går denna debutplatta 2011 rätt in i hjärtat!

Och som en lust att limmas fast/sätta sig i era öron, få er att känna en doft av Woodstock och värmen från påslagen förstärkare…

19/20

www.metal-integral.com

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

1 × 1 =